Totalt helt jätte förvirrad...
Går kvällen var konstig, och dålig, och bra...

De är då man undrar varför livet inte är som en amerikansk tonårsfilm. Flickan och pojken tycks alltid få varandra, och allt bli puttinuttit och sött.
Går dagen missade vi varandra med några minuter.
Och fast jag kände paniken och illa till mods åkte jag tillbaka för att prata ut om mitt stora fail. Och fast jag skäms och mår uselt än, så slutade kvällen bra.
Men vart är mitt soundtrack?
Om mitt liv nu skulle vara en film, skulle de nog bli katoriserad som en drama, thriller. Hans Wiklund skulle ge den tummen ner och kritisera att den är för mörk.

Jag kommer bort från ämnet.
Men ja, jag vet inte om jag är glad eller ledsen.
Jag är mestandels trött.
Sen att jag har lyckats städa hela lägenheten, lagat middag och tagit av gammal nagellack borde jag ge mig själv en klapp på axeln.
Men ärligt talat... jag orkar inte.
Nu ska jag bara diska.
Sen sömn.

Godnatt fluktare